Rom byggdes inte på en dag…

Vägen till Sulkava är en stor utmaning för många av oss så målmedvetna tjejer för att jobba sig till en plats av de roddare, som slutligen kommer att starta i världens största tävling för Kyrkbåtsrodd.

Ett stort gäng, av målmedvetna träningsvilliga tjejer och som Sussies uttrycker sig med lika stor vinnarskalle som henne själv. Av de ca 25 tjejer som var inbjudna till att vara en av hennes 14 roddare så är vi en salig blandning av vinnarskallar. Framför allt den spridning av erfarenhet av livet med träning, styrka av egenskap, och olika faser i livet, där jag upplever att vår gemensamma inställning till just utmaningen är det som driver oss mest. Den där utmaningen som var och en kommer att göra för att ha en förmåga att se vad vi klarar av bara för oss själva och detta i denna relation och samspel med andra.

Att ha en tillit till den bredvid, framför sig, till vattnet och att utveckla den potential var och en har som aldrig tidigare fått utrymme i något annat sammanhang att gå utanför sin trygghets box av uthållighet. Alla tränar på varsitt håll träffas med jämna mellanrum för gemensamma varierande träningspass.

Idéerna sprutar och alla som kan och har möjlighet använder sitt nätverk för att med sin del bidra till helheten av projektet, För visst är det ett spännande projekt och det som just kännetecknar och är unikt med projekt är att det är något som aldrig gjorts tidigare. Fortfarande är den slutgiltiga roddlaget ej presenterat. Utan i hennes tankeprocess och jag avundas henne inte. Har dock full respekt att hon med det arbetsmaterial som hon har att fatta beslut kring. Kommer att bygga det lag som med de bästa förutsättningar för att uppnå det mål som är uppsatt att göra det som krävs för att ge de andra damlagen en kamp om segern.

Christine

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *